Träning i all ära, men ibland måste man bara få åka med också – och det är precis vad jag får göra på min älskade gamla pålle som firade sin 30-års-dag i mars. (Okej, det var mest jag som firade.)
Hon har hängt med mig sedan jag var tolv och hon sju, så hon känner mig nog kanske bättre än någon annan. Hennes ögon och mjuka mule gör mig lugn oavsett hur min dag har varit. Tack vare henne upptäckte jag Västergidsjömon!
Tre gånger i veckan är hon min ”pausfågel”. Och det hoppas jag att hon kommer att vara länge till.
Ha det bra, och sköt om både två- och fyrbenta varelser!
30 år gammal var en respektingivade ålder på en häst. Den måste vara klok.
Hon är definitivt klokast av dom två trettioplus:arna på bilden… Dessutom står hon med fyra fötter på jorden till skillnad från matte (som bara doppar tårna i jorden ibland) 😉
Härlig kompis. Tänk om en hund kunde bli lika gammal.
Ja, verkligen… Man har många minnen tillsammans med de fyrbenta!