Nu har 2015 passerat och det är dags för en liten resumé samt några ord om kommande år. Min egen träning har inte varit överdrivet bra i år med endast 260 timmar sammanlagt men det har ändå blivit en hel del tävlingar samt en och annan utlandsresa med cykling. Oron har hela tiden funnits att den rusande pulsen ska komma tillbaka men det har jag lyckligtvis klarat mig från – i stort sett.
Tävlingarna
Tävling 1
Långloppscupens första tävling blev det roliga Billingeracet i Skövde 9/5. Det är nog den bana som har mest stig. 79km och 916hm och i år hade de lagt till en backe på slutet INNAN den redan fruktade ”strupen”. Jag hade verkligen inte mycket energi kvar i benen sista backen och parksofforna var otroligt lockande. På resan och i målet hade jag sällskap av Härnösands trevliga åkare med hela familjen Lindh och mitt resesällskap Bengt som tyvärr fick punktering under loppet och som jag därför kunde slå enda gången under säsongen.
Tävling 2
30/5 var det dags för Långa Lugnet i Falun som i år blev 60km cykling 1010hm i +5 grader och spöregn. Frös inte förrän efter målgång men då desto värre. Den glömmer vi.
Tävling 3
7/6 var det Stockholm och Lida Loop med 64km i tre olika varv och 726hm. Jag gillar ju varv två och tre på banan som är ganska tekniska. Där brukar jag kunna köra ifrån de som egentligen mest kör landsväg. Tyvärr är det ju ganska krävande och denna bana är den som dödar mina ben bäst av alla – så även detta år. Inget resultat att skriva hem om.
Tävling 4
13/6 var det Skellefteå och Kraftloppet 48km 405hm som stod på tur, dock ej Långloppscupen men det viktigaste loppet för mig för seedning till cykelvasan. Jag hade sällskap av bl.a. Patrik Eliasson från klubben. Som alla andra banor hittills så var det blött även här och ovanligt tungcyklat. Trots hyfsat klös så räckte inte den viktiga tiden i loppet till seedning i tävlingsklass i Cykelvasan. 2:05 blev tiden och 1:55 skulle jag behövt så det får bli motionsklass i år för första gången. Är man inte bättre så?
Tävling 5
23/6 hade Obbola IK cykel anordnat ett XCO 15km /120hm på sin nya fina arena som jag naturligtvis inte ville missa. Jag fick med mig unge skidåkaren Albin Sehlberg på sitt första mtb-race i livet och han lyckades otroligt bra och kom 6:a. Jag kom på 17:e plats av 30 och var väldigt nöjd med det samt att jag äntligen fick till något som kan kallas tävlingspuls med 164 BPM i snitt. Det ska tilläggas att alla startade individuellt med 20 sekunders mellanrum. Om banan kan sägas att underlaget i de nya delarna är lite väl löst med grovt stenmaterial. Förhoppningsvis packas det till mer och kanske lägger man på stenmjöl och packar ytterligare vilket skulle göra under för just nu känns underlaget mer som en parkväg.
Tävling 6
5/7 Rättvik och vackra Mörksuggejakten 73km 776hm. Bra laddad men dåligt tränad ger bara en motionärsprestation tyvärr, men det sista som överger en är ju hoppet. Jag matade på utan att spränga mig denna gång uppför Vidablick och ned i dammet på baksidan. Torrt före idag med snabba banor gav ett rätt roligt race dock med en hel del kö i skogen pga. mycket folk, 1500 startande. Jag var nära att krascha i en nypande gruskurva och efter en sladd över ett krön lite senare. Tredje gången gillt på slutstigen ner mot Rättvik där jag måste ha hakat i något som plötsligt gjorde att jag i god fart flög framstupa i riktning mot ett träd. Jag lyckades vrida undan kroppen i ett cirkusliknande nummer så att jag missade men gjorde en faceplant i marken. Det gjorde ont men allt var helt!!? Cykeln också. ”Överlevde du” sa en förbipasserande, ”Jag får se” kontrade jag i väntan på att smärtan skulle explodera fram. Inget hände och jag hoppade upp och drog vidare. Benen var rätt klena efter att ha tagit slut som vanligt runt 4-5 mil och innan dess känt mig oövervinnerlig och dragit på som bara attan, när ska jag lära mig? In på stadion och ut på en rätt rolig men onödigt lång slinga när man bara ville vara i mål. Blev ju omkörd av Sundsvallssycklisten Leif Edin någon mil innan mål och när jag inte lyckades haka på den klungan hade jag smått gett upp så det var ingen slutspurt från min sida direkt. Drack nog tre liter vätska i målområdet under den halvtimme jag var där.
Jag i mitten av Öviksgänget med Gottne och CK Örnencyklister. Hoppas alla köper ”rätt” kläder nästa år
Tävling 7
Cykelvasan, 94km 812hm mellan Sälen och Mora. Detta blev ju min sämsta Vasa hittills med både problem med sportdryck som gav uppblåst mage samt ett vevparti som nästan lossnade. +4 grader i starten men det blev varmt och mysigt senare.
Robert Åström och Anton Niederbach, Öviks snabbaste på mtb
Tävling 8
Bikeboost mtb Umeå. 40km 478hm. Den bökigaste banan av alla lopp i år och på gränsen till oskön för en gammal man. Jag hade nog röstat bort klapperstenstigen om jag fått välja. En hel del sköna slingor dock. Här skulle jag dock behövt en riktig stigcykel, inte min epic.
Tävling 9
Obbola Challenge 45km 408hm och äntligen något som kan liknas med tävlingspuls med 164BPM i snitt. En ny cykel direkt uthämtad på ByBike i Umeå innan racet kan ju förklara en del. En Specialized Stumpjumper fsr S-works stigcykel var helt rätt på denna bana. Skulle haft den på Bikeboost också.
Specialized Stumpjumper fsr S-works, stigarnas kung
Träning
21/4 körde vi igång med uteträningarna med CK Örnen och naturligtvis på sandmon ute på Genesmon som är torr först av alla områden. Träningarna har pågått sedan dess och vi kör faktiskt vidare ännu. Deltagarantalet har varierat mellan 3 och 20 per gång och en hel del nya ansikten. Tyvärr har ungdomarna inte visat sig på träningarna och vi frågar oss vad vi ska göra för att få med dem. Fler överhuvudtaget vore bra då det är önskvärt med olika hastighetsgrupper på träningarna samt viktigt med en gemensam aktivitet för att skapa ”vi-känsla”. En som nog inte missat en sammankomst är ju Lars Edblom som entusiastiskt fungerat som ledare för gruppen i många hänséenden. Min egen träning har mest bestått av CK Örnenpasset och tävling eller två egna pass i veckan.
Tolvtjärnsloppet
67km 932hm. Min ”kvarnsten” och hatkärlek i juli är ju att arrangera detta långlopp. Samtidigt som det är jättroligt att vara i skogen och fixa med detta så hinner jag ju inte med familjen och andra semesteraktiviteter som jag borde i juli med detta på tapeten.
Det har naturligtvis blivit en hel del cykling på banan där jag kört hela minst två gånger med olika personer. En hel del vändor med 4-hjuling och bil med för det är ju massor med jobb att fixa till och märka upp denna bana och jag hade nog innerst inne sagt att detta var sista gången jag gjorde detta 2015. Efter att ha raggat ihop alla sponsorer, funktionärer, utrustning så fullföljdes loppet på en riktigt ”normal” sommardag 1/8 i år utan värmerekord. Inga deltagarrekord heller med knappt 127 startande. Med tanke på att prispengarna väl motsvarar Långloppscupens och t.o.m. bättre så borde det vara fler för det är också en rolig och krävande bana som man kan köra ”för sin egen skull” och inte bara för seedning till cykelvasan även om det också ingår. Jag gjorde dock klart för alla i klubben att nu var det slutkört att arrangera detta mer eller mindre själv och gick ut med ett mail till alla klubbmedlemmar i slutet på året. Finns det verkligen inte fler som kan tänkas hjälpa till med detta arangemang?? Jo det fanns några stycken, dock väl få – till slut. Vi är inte riktigt framme ännu men satsar i nuläget på ett lopp 4/6 vilket kan vara lite spännande då det kan vara väldigt mjukt i de markerna fram till slutet på maj och det blir kvällar och helger som gäller för att fixa bana. Vi får se hur det slutar.
En glad twist av ungdomarna på pallen
En härdad Pernilla Forsberg Tiger vinner trots en hel veckas tävlande i alperna någon vecka innan
En värdig segrare i hårdsatsande Samuel Brännlund före duktige Henrik Enberg
Vi arrangerade ju en mtb deltävling i Västernorrlandscupen också i september men det var ju lätträknat deltagarantal i det fina höstvädret – tråkigt.
Resor
4-11/4 Nerja på Spanska solkusten med ca: 35mils cykling i ett skapligt klimat. Det var kanske lite för tidigt för sol kring påsk och bad så min sällskapande familj var lite frusna. Min andra resa hit och nu tycker jag att det var nog då det helt enkelt blir för mycket backar här och då är Gran Canaria roligare.
Lite grusdownhill i Spanien
16-17/5: (16+11mil) 996+479hm Tour Junsele är ju enda gången på året jag rattar min gamla racer. Det är ju en förutsättning att man får cykla i en klunga om det ska vara kul med racer. Sen underlättar ju fantastisk mat på Corner House och bra sällskap så det får bli en tradition så länge Sven Erik vill arrangera detta.
7/8 Glentress utanför Edinburgh i Skottland. 26km, 960hm svart led. Jättefint område p åbussavstånd från Edingburgh. Ta X62 strax förbi Peebles så vänta mountainbikeheaven. Jag höll ju på att krocka på en gång då ju alla kör på ”fel” sida. Väl på stigarna så var det fina maskingrävda leder där man sicksackade sig upp och sen belönades med fina utförskörningar om vart annat. Svart led var kanske att ta i tycker jag då det inte var några direkta svårigheter.
20km 545hm röd & blå led. Den röda var en favorit med Spoky Woods decent en härligt flowig downhill. Alla klättringar gick fint idag och benen hade mycket styrka kvar i slutet på dagen. Hade nog klarat ett varv till på svarta om jag haft tid. Den röda hade bättre dränering och var bättre skött så här kunde man stå på betydligt mer än på den svarta. Körde om jättemånga i klättringen men det såg mest ut som sådana som gillar downhill för de såg helt slut ut. Jag filmade en hel del, tyvärr inget från den röda leden då batteriet tog slut: Film
4-5/10 Järvsö Bike Park. Ett fantastiskt roligt gäng fyllde två bilar och en släp och drog ned till Järvsö en helg för lite Downhill. Det var premiär för mig och jag måste säga att det gav mersmak. I Järvsö finns något för alla från nybörjaren till den erfarne ”stridspiloten”. Fina flowiga maskingrävda stigar blev favorit för oss nybörjare. En film från helgen gjordes: Film
Fatbike
Det förtjänar ju en egen rubrik då det ju blivit bl.a. fler som cyklar på både vinter och sommar samt en Global Fatbike Day då vi samlades för lite trevlig strandcykling runt Genesön och en fin paus i uppvärmda stugor och bl.a. temaöl som Lars Bjöd på. Även här blev det ju en liten egen film: samt ett ÖA-reportage med film: Reportage Film
Anton Niederbach
Har ju lyckats bra på nästan alla tävlingar i år och han visar att detta verkligen är något han brinner för. Tyvärr ser vi honom inte ofta på klubbträningarna längre då det kanske inte riktigt räcker med ”roliga gubbar” för att passa in i hans hårda träningschema och han hänger mest med Lindnord och Åström numera och kör skiten ur Övikseliten. Du är dock alltid välkommen till de ”roliga gubbarna” Anton. ÖA
Downhill
CK Örnen har tagit över arrendet på HK Bikepark och hoppas kunna få igång en verksamhet där. Vi har inlett diskussioner med Öviks kommun och FV om liftar, skog mm så vi får se vad det leder. En så här stadsnära backe med närhet till både resecentrum och restauranger borde ju ha alla förutsättningar att lyckas men det är ju en del hinder och arbete kvar. ÖA
MTB-arena
Även här har ett mötesarbete med kommunen inletts där bl.a. markfrågan håller på att utredas. Piteå, Skellefteå, Umeå, Obbola, Härnösand och Sundsvall har ju dedikerade MTB-leder och vi vill ju också att kommunen ska släppa till ett område där vi kan beredas plats. Bäst är ju ett område där det inte redan finns någon verksamhet så att inge känner sig ”överkörd”. Vi får se hur det går med detta med under 2016.
2016
Nästa år så satsar vi inom mtb på ännu mer roliga aktiviteter, gemensamma resor till tävlingar och hoppas att på att alla dyker upp på träningar och samordnade aktiviteter för ju fler vi är tillsammans ju roligare det bli! Jag hoppas ju på glada tjejer, killar, gummor och gubbar, snabba, mellansnabba och lagom för att vi ska få en trevlig samvaro och verksamhet.
Jag hoppas också att jag slipper alla dessa förkylningar – fast det ger en ju möjlighet att sitta still länge och skriva mycket som ni ser…
Cykelförbundets tävlingskalender för MTB
Vår offentliga facebooksida som innehåller mycket bilder och storys från året: FB
Sen hoppas jag naturligtvis att några tar tag i landsvägsträningarna också så att det blir några fler än det är nu. Det finns ett liv efter Vätternrundan med 🙂
Gott Nytt År!
//Jan Erik