Det vill jag naturligtvis önska alla träningsvänner. Min egen summering för 2012 blev endast 288 timmar vilket är en klar bottennotering men i alla fall i snitt 50 minuter per dag vilket är hyfsad motionärsnivå och det är ju därför jag håller på – för att må bra, inte som elitsatsning. Klart roligaste träningsformen är fortfarande MTB – utan tvekan. En läcker, slingrande skogsstig som t.ex. enduroslingan på Västergissjömon eller en teknisk runda runt varvsbergsslingan, eller ett långlopp som Långa Billingeracet i Skövde slår det mesta.

Höjdpunkterna under året måste bli Multisportveckan på Fuerteventura i april som gav nya trevliga bekantskaper och fina träningspass med mest cykling men även löpning, simning, styrketräning och kanot – och kanonmat. Ön i sig var rätt kass men bara sällskapet gör mig sugen på en ny resa 2013.
Mountainbikesäsongen blev också rätt flitig med många tävlingar. Tyvärr funkade det inget vidare med kroppen då magen och annat krånglade. Cykelvasan blev dock en lyckad tillställning med tiden 3:19 på 95 km, en tid som det dessutom finns en hel del förbättringspotential på kändes det som. När inte magen och kroppen krånglar så går det.

Tolvtjärnsloppet får bli höjdpunkt nummer tre även om det mest blev slit med hårt skogsarbete och många timmars förberedelser för mig. Många rundor blev det på banan och en kronisk tennisarmbåge drog jag på mig. Förmodligen som droppen på allt musarbete jag gjort under åren.

72 startande tror jag det blev på en av sommarens varmaste dagar och en riktigt lyckad om än något seg tillställning som kanske får en fortsättning 2013.

Sista rycket blev en vecka på Gran Canaria i höst då jag fick ihop nästan 20 timmar på cykeln på denna fina, backiga ö. Efter detta har det inte blivit mycket bl.a pga byggnationer hemma och en ond armbåge. Trots att det inte riktigt förflutit som jag tänkt och bl.a elen fortfarande inte är installerad så hoppas jag på en premiärtur på den nyinköpta Tacx Genius trainern idag i mitt nya ”hem”.

Först så blir det dock lite snöskottning, ett vanligt fenomen denna vinter.

För 2013 så vill jag inte lova allt för mycket, men mer träning och lite tävlingar i MTB hoppas jag på, nu i en högre åldersklass, är jag verkligen så gammal??? Lite mer allsidig träning med välbehövlig löpning, kanske t.o.m med dottern som börjar spela på lite högre nivå i fotbollen. Sen blir det nog en MTB-cup i Övik med tre kortare varvlopp med Micke Lindnord som medarrangör plus Tolvtjärnsloppet långlopp. Det sista hänger dock på om jag får med mig lite fler medarrangörer då jag inte vill lägga ned SÅ mycket tid som det blev 2012.

Nä nu ut och skotta snö – sen installation av nya trainern. Håll er från vägarna i det före som är nu några dagar, det är fullkommligt livsfarligt före nu med modd och is!!

(Tyvärr kunde jag inte lägga in några bilder då vårt utrymme på 100Mb för mediauppladdning verkar vara överskriden. I väntan på att detta fixas får ni hålla tillgodo med texten)

//Jan Erik

Målet för årets höstcykling var Gran Canaria där planerna var några timmars cykling varje dag samt lite vila vid poolen. Det blev mer av det förstnämnda och mindre av det sista – för att det helt enkelt är så tråkigt. Egentligen borde jag kanske vilat mer eftersomn att jag gick in i denna vecka helt slut efter en veckas hårt byggjobb hemmavid.

Jag hyrde cykel denna gång då det kostar ungefär lika mycket och är mindre bök – nackdelen är kanske att man inte får sin egna cykel. Det blev i alla fall en Cannondale Scalpel 29er aluminium. Oskön sadel och något ”svampig” i min smak men den fick duga.

Cykeldag 1 (dagarna är länkade till Garmindata) bjöd på lite ostadigt väder och uppe i bergen regnade det – MYCKET. Jag blev heldränkt några gånger vilket i.o.f var rätt skönt i värmen. Jag valde en klassisk landsvägsracertur för att slippa den värsta leran. Ayagaures damm med en förstganska snäll stigning och sen lite skarpare serpentiner. Möjlighet till fika finns dessutom i en bar innan byn för den sanne fikacyklisten.

Det otäcka var att det rasade sten när de porösa bergen luckrades upp. Jag kom dock inte ivägen. En så´n i huvudet så….

Cykeldag 2 blev det lite kustnära cykling kring golfbanor, bostadsområden med ”se vende” (till salu) skyltar och stigar vid havet.

Jag blev inte jagad av vargar men en del hundar hade synpunkter på min väg genom deras grishagar – tur de var på behörigt avstånd.

Cykeldag 3 gjorde jag ett tappert försök att ta mig till toppen – Pico de la Nieves ca: 1850m. Jag gav dock upp vid 1300m då det bokstavligen blåste småsten. Innan dess hade jag fått ”soppatorsk” och tankat en omåttligt god Pasta Bolognese i en by med störtregn och stormbyar utanför. Servitrisen skakade på huvudet när jag fortsatte uppåt men jag mötte flera andra MTB-åkare som visade att jag inte ensam var dum i huvudet. En bit längre upp så flög det som sagt småsten så jag vek av på en kul vandrings/cykelled med iordninglagda stenar i trappformad stig. Det var dock lite halt av regnandet så jag tog det easy.

Serpentiner under 4-milsklättringen uppför (1876hm)

Stenig vandringsled utför – riktigt roligt

Cykeldag 4 körde jag lite kvalificerad träning med bergsintervaller  -inte upp och ned utan bara upp, nya vägar hela tiden 🙂 Benen var väl ganska gnälliga denna dag och blev fort rätt sura – backarna var ju inte så snälla heller så ibland liknade det mest styrkepass istället för 4:or.

Cykeldag-5 bar det iväg på lite ”slätkörning” i mycke lugnt tempo (mestadels) till badorten Puerto Rico och lite badområdessnurr längs hela vägen hem. Jag gjorde också lite ”onödiga” avstickare upp på grusstigar som gav lite höjdmeter även denna dag.

Där ligger de – sälarna och lapar efter sol som ändå är borta från huden om en månad (eller aldrig). Undrar vad de tycker om cyklister? 🙂 ”Vilka idioter, missa massor med gratisdrinkar och flottiga pizzaslices på All inklusive och slösa bort tiden på dammiga vägar…” Men vi var många ”idioter” på vägarna vill jag lova – detta är en cykelö.

Cykeldag-6, sista dagen. Idag blev det den varmaste och mest vindstilla dagen och då passar jag på att ta den s.k. ”Gran Canyon rundan” genom ett dramatiskt och kuperat bergslandskap. Man väntar sig nästan höra Sergio Leones spaghettiwesternmusik och se Clintan komma ridande.

Clintan i Lycra?

Två liter vatten var lite i underkant under dessa timmar men benen var hyfsat med på noterna. På sluttampen körde jag om ett stort gäng som tog det ganska lugnt utför och kunde dra på lite. Med cykeln väl återlämnad kunde jag summera 4900hm och 19 timmar i sadeln efter 6 dagars cykling. Lite mindre än förra turen hit men man är väl ”hungrigare” på våren som det var då. Nu suktade jag mest efter pauserna.

Gillar man uppförs-/utförscykling, hissnande vyer och inte har höjdskräck så är Gran Canaria ett väl värt cykelmål – dock är allt ganska dyrt här.

Tackar för visat intresse!  //Jan Erik

Vi har ju en kille i denna stad som verkligen lägger sin själ för cykling ”all mountain” eller helst downhill – Lars Edblom. Med långt hår, Modotröja och en glödande entusiasm röjer, bänder och bär han sten så att banor runt varvsberget blir körbara, både utförsstigar och XC-stigar. Hänger alltid med på den flesta form av cykelaktivitet.

”Bergscykelmessias” Lars Edblom vid annat tillfälle med lånad bild från Alexander Laine 

Onsdagens pass gick därför, på allmän begäran, bland klippor och stenar på ”vitprickade leden” som enligt Micke Lindnord är den bästa mountainbikestigen i kommunen – själv tycker jag den känns rätt så svår, svårare än Jäbo-slingan, men utsikten kan man inte klaga på. Så iklädd knä- och armbågsskydd utdelade av ”messias” på Hörnsjöparkeringen så gav vi oss iväg upp på toppen av varvsberget. En förutsättning för att det ska gå att cykla denna led är att det är torrt, om inte är det snorhalt på klipporna. Sänkbar sadel är också ett måste. Jag var först upp och kastade mig entusiastiskt in på den klippiga stigen förbi masterna och DÄR fick jag genast nytta av skydden då jag gjorde en för tidig wheelie och satte ned framhjulet rakt ned i den skreva jag försökte undvika – tvärstopp och en 180-gradersvolt med cykeln. Skulle kanske haft hel ”Body Armour” så´n klant jag är??! De andra kom ikapp och vi cyklade vidare utför de branta och delvis trixiga passagen. Jag fick ju aldrig fram kameran för att föreviga denna fina utsikt då jag hade fullt sjå att följa Lars lärjungar. Niederbach och Rickard hade verkligen inga problem och de hade inte ens skydd.

Äntligen nere på ”fast” mark så cyklade vi förbi ”Hockeymessias” golfbana och upp på berget igen. Nu var den tekniska stigen ner mot fabriken målet. ”Ni som inte sänkt sadeln, gör det nu” uppmanade Lars – som dagen till ära körde sin lätta hardtail på dessa passage som om de vore släta jordstigar. Lite snirklande och droppande senare kom vi till ett riktigt trixparti. Utlagda stenblock mellan naturliga bumlingar som mest liknar ett sorts labyrintspel. Lars körde igenom hur lätt som helst men vi övriga hade problem, jag mest, så vi nötte på här en stund tills det satt både uppför och nedför och Rickard fick bittert erfara att hårda stenar mot knä inte är skönt.

Rickard försöker sig på ”labyrintspelet”

Anton hade inga större svårigheter – det är ju mycket att övervinna rädsla det handlar om, samt balans och att vara ung, smidig och orädd hjälper ju bra då

Till slut satt det och färden gick vidare. Vi hoppade över sista supertrixbiten eftersom att man nästan slår sönder cykeln där (jag har försökt).

I Hörnett har Lars hjälpt kommunen att bygga en kul sakt på en lekpark, en liten ”Pumptrak”, en sort jordbana med grävda gupp och velodromer som man med rätt teknik kan ta sig runt varv efter varv utan att trampa. När vi kom dit upptäckte vi att ”Messias” fått en stor hop lärjungar för det kryllade av ungar med cykel där. Lars visade hur det ska gå till och vi kastade oss också in i leken. Jag måste erkänna att detta även är kul för en hög 40+ så vi blev kvar en stund-faktiskt rätt jobbigt fast man inte trampar så mycket. Detta borde finnas i varje lekpark, då har vi återväxten inom XC säkrad.

Rickard i pumptagen

Anton kom på detta ganska snart

En liten film

Stigkörning och race sista biten upp till parkeringen och nu hade det blivit ganska mörkt. Pannlampa blir snart ett måste

Hälsningar från en inte helt bergsanpassad XC-cyklist, mera ”slopestyle” i klädsel erfordras