Kategoriarkiv: Bloggar

Slutresultat MTB Billingeracet Långloppscupen

Liveblogg från Billingeracet, Mitsubishi MTB Challenge, deltävling ett i Långloppscupen.
http://www.billingeracet.se/

19/5: I morse när jag vaknade kände jag mig laddad, just nu är jag urladdad – efter 7,5 mil i skogen med ca: 995hm. Bra väder med varm sol inledningsvis, en som vanligt i Skövde, rolig bana med mestadels stigar och relativt torr.

Utsikt från frukostmatsalen på First hotell Billingen                                        

Snabb Peter vid starten

Många miljoner ligger uppradade

Eliten står uppradade, några minuter till start (bäst jag tar plats också)

Starten gick och det bar iväg uppför utsikten ni såg ovan, det gör man några gånger under loppet. In i skogen och de trånga stigarna vilket naturligtvis ger lite ”köer” då folk ramlar åt alla håll. Till slut glesar det upp något och man kommer ut på en lång ”banvall” där det bara är att mata på – något som gick dåligt för mig idag. Mera backar och roliga stigar. Jag höll bara ifrån något på tekniska stigar idag. Jag får nog mata på lite mera grusväg för att få mer driv i benen – sen måste jag göra något åt luftrörsproblemen. Min insats idag blevju inte mycket att skryta med då jag fick tjejdäng, gubbdäng, långtnediplaceringardäng mm.  Jag fick problem med mina luftrör och hade svårt att få åt mig andan (allergi?). Jag orkade inte hålla pulsen uppe och föll i placeringar.  Jag slog dock min egen tid från ifjol med ca: 5 minuter och kom imål på 4:06, och mitt blygsamma mål var under 4 timmar. Jag kom 73:a i H40 och Peter 31:a i H 30 med 3.32.22 så vi får säga grattis till honom, men även han siktar på någon lugnare hobby just nu, kanske knyppling?!

Tätklungan på en av de många stigarna-här går det FORT!

Tätklungan, faktiskt i ordning som de kom i mål – ändå några mil kvar.

Peter ångar på i hagen

I en annan del av Skövde, jag minns tydligt att det luktade rejält med kogödsel när jag cyklade här, därav grimasen eller…

Segraren Lars Bleckur vann på 2.46.55, 27km/h i snitt mot mina 17km/h….

Nu ska vi ut och frossa i mat och sen hemresa i morgon. Sen blir det att börja med en ny karriär i frimärkssaamling – eller hitta ett vinnande koncept till Lida Loop om tre veckor. Kanske får jag leja MTB-cykellandslagets förbundskapten Fredrik Erisson som PT. På torsdag gör jag ett avbrott i frimärkssamlandet och kör MTB-träning med start Jäbo – vi ses!  //Jan Erik

 

18/5:  Vi sitter just nu och avverkar de 80 milen ned till Skövde i ett kungligt ekipage och sällskap. Peter och hans fru ordnar täta fikapauser med gofika i husbilen och en rejäl lunch på Tönnebro har också laddats in i kroppen förutom ett gäng bananer, blåbärssoppa, bilpåsar mm. Det kan bli jobbigt att få plats med middagen men den ska ned. Vädret ser ut att bli toppen i morgon med +17 grader och sol med en senare svalkande regnskur. Nu gäller det bara att allt är på plats och att grejorna och gubben håller. Här nere är det ju full sommar och alla löv är utslagna så det blir toppen detta!

 

 

 

 

 

 

 

Tidigare:
Min träning har i stort sett gått som planerat även om jag naturligtvis hoppats att jag skulle bli ännu starkare. Jag avslutade med en kort tempointervall ikväll istället för den planerade bergsintervallen pga att jag skadade knäet under långcyklingen på Balestudden i söndags. Den var bitvis väl teknisk och jag föll inte bara en gång. Denna bit av Höga Kusten leden ska man nog helst vandra – inte cykla. Ett äldre par som mötte oss  i en minst sagt stenig utförslöpa som dessutom var som en bäck sa ”nu har ni nog tappat bort er från cykelvägen” och jag kan bara hålla med.

Men det fanns fina partier också

Så här har min träning sett ut under de senaste två månaderna. Det är nog ungefär vad man kan tänkas hinna med med en drygt heltidsjobb samt en ”förstående” familj.

Jag fick dock ett snack med Micke Lindnord från team Axa Adidas multisport i söndags efter deras dagsmulti i Själevad och han ska naturligtvis vara värst med 90 timmar kvalificerad träningstid på en månad och då ska man betänka att han faktiskt hade lunginflammation i april med tillfrisknande just innan vi anlände till träningsveckan på Fuertoventura.  Men det är ju hans jobb, mitt är ju att sätta tak på Norden.  //Jan Erik

 

 

Bra flyt i MTB gruppen

Som MTB ansvarig är det glädjande att så många dyker upp på träningarna. Det är också kul att Lars E rekat fram en fin fin teknisk runda i Hörnsjönområdet. Flytet sker inte bara genom de många vattenpölarna utan även över rötter och stenar på den fina slingan. Lite snitsling och markering behövs dock för det kan vara lurigt att hitta runt annars. Vi får hoppas att länsstyrelsen är snälla vid en kommande rundvandring med Lars.

 På helgens långpass nötte vi igenom denna och några andra och på torsdagspasset blev det lite högpulsintervaller i glatt sällskap på berget. 18’40” klämde jag denna 4,13km slinga på med runt 173 i snittpuls. Jag vet med säkerhet några som slår den tiden men det får vara en utmaning så länge för er som kommer att köra denna. Ett fint drullepris utlovas också till den förste som drullar i sjön på den norra stigen. Emma var nära idag, men föll åt ”rätt” håll.Vi hade med oss två mycket duktiga 12-åringar på dagens pass och de lade flera av de äldre bakom sig mellan pauserna. Det var Alexander Gidlund & Anton Niederbach som säkert är riktiga snabbingar i spåret också. Lite cykelbytartest hanns också. Min Specialized Epic Carbon 29er fick lovord av Lars: ”Det är ju fusk med en sån här cykel över rötter och stenar”. Han hade monterat på en liten sadelhiss på stigcykeln som regleras med knapp från styret (2500:-) och det måste vara kanon innan en teknisk utförslöpa då man vill hänga bakom sadeln eller hålla allmänt låg tyngdpunkt.

Min egen träning går kanon och denna sista ”toppningsvecka” innan tävling nästa vecka i Skövde, Långa Billingeracet 7 mil, ca: 1000hm har bestått av följande pass om vi räknar fr.o.m söndag;
Sön: långpass i A1 (A2) tempo ca 3 timmar i området ovan,
tis: Långa backintervaller A2-A3 uppför en surgrusväg till masten i Getingsta, ”lökarna” nedan. 140hm på 1,6km. Körde två kortare också.


onsdag: Iskallt Landsvägspass A1-A2 Själevadsfjärden 1 timme 45 minuter (Ska inte säga så mycket om det, ni som känner mig vet vad jag menar).
torsdag: långa intervaller A2-A3 vid Hörnsjön 1,5 timme.

Planerat:
fredag: 1-1,5 timme i gymmet där rygg och överkropp och kanske benen ska få vad de tål.
lördag: vila & familjeliv, fest.
söndag: långpass 3-4 timmar
måndag: lätt rull 1 timme
tisdag: ”lökarna” igen 3-4 gånger.
onsdag: lätt rull
torsd-fredag: Vila och nedfärd till Skövde. Fredag blir en kort backkörning uppför Billingen för att skrämma igång benen. Sen ÄTA och förhoppningsvis sova lite också.
lördag: Race 3,5-4 timmar.
söndag: hemfärd med en förhoppningsvis bättre tid än i fjol – lovar att försöka blogga lite även om kanske fokus är på annat därnere.  Hårt liv för en gamgöbb/Janne

 

Veckans pausfågel

Träning i all ära, men ibland måste man bara få åka med också – och det är precis vad jag får göra på min älskade gamla pålle som firade sin 30-års-dag i mars. (Okej, det var mest jag som firade.)

Hon har hängt med mig sedan jag var tolv och hon sju, så hon känner mig nog kanske bättre än någon annan. Hennes ögon och mjuka mule gör mig lugn oavsett hur min dag har varit. Tack vare henne upptäckte jag Västergidsjömon!

Tre gånger i veckan är hon min ”pausfågel”. Och det hoppas jag att hon kommer att vara länge till.

Ha det bra, och sköt om både två- och fyrbenta varelser!

 

Långloppscupen MTB

Ja snart är det dags för tävlingspremiär. Långloppscupen MTB med sju stycken krävande men roliga terränglopp 65-95km med start i Långa Billingeracet i Skövde den 19:e maj.

Jag har siktat in mig på fem av dem och hoppas naturligtvis att jag ska få med mig några fler från Övik på något eller några av dem. Peter S från klubben är ju given och har satsat hårt i vinter så han lär jag inte se röken av, tyvärr kanske inte på resorna heller då han fått tillgång till husbil som han tar med sig familjen i. Loppen är klart mer krävande än Cykelvasan med avseende på backar och teknisk åkning, förutom kanske Engelbrektsloppet som är lite Cykelvasakopia.

Bildskönast och hyfsat lättåkt är Mörksuggejakten i Rättvik i Juli. Min premiär där för några år sedan var dock en blöt och lerig tillställning med ihärdigt regnande innan och under loppet. Starten där, liksom de flesta andra, börjar med en lång klättring, här till utsiktsberget Vidablick. Fältet blir därför ganska uttdraget redan från start vilket är bra. 165-175 i puls ligger man på länge efter start.

Flest deltagare, förutom cykelvasan, har det alltid varit i Stockholmsloppet Lida Loop. Loop 2 & 3 där är också de mest tekniska i långloppscupen och starten är lite kaotisk när man efter en kort slalombacke drar iväg i 50 knyck utför promenadstigar sprängfyllda med cyklister. Här gäller det att hålla sin linje och inte göra några plötsliga inbromsningar. I fjol hade man ca 1100 deltagare. De flesta andra ligger runt 600. Naturligtvis ingenting i jämförelse med Cykelvasans 9000 deltagare som hade bokat upp sig inom 48 timmar från bokningsstart!

Film om Lida Loop: http://www.youtube.com/watch?v=osHPFneZ6gI&feature=related

Roligaste banan ifjol var den nya Finnmarksturen. Tyvärr åkte jag på en förkylning så jag slog av nästan helt efter halva loppet och bara tog mig igenom. Bryta vill man ju inte gärna.

Om 14 dagar så är det i alla fall Caterpillarbacken, Ormbacken, Öglundabacken och Strupen som gäller, ca: 1000 höjdmeter att avverka runt berget Billingen i Skövde.  Jag hoppas jag hinner och orkar med mina planerade intervallpass & långpass innan dess så att jag orkar klättra lite uppåt i placeringar mot tidigare år och att jag får vara frisk naturligtvis. 4:12 blev tiden från ifjol som ska slås med minst 15-20 minuter hoppas jag.

Ni som har funderingar eller önskar hänga på något eller några lopp kan ringa mig 070-3222926//Jan Erik

http://www.billingeracet.se/doc/Hojdprofil_LBR.pdf

Lite info om loppen: http://www.langloppscupen.se/tavlingsinfo/loppen__35

 

 

Kedjelås

Vissa cyklister tar inte med sig så mycket på cykelturen och andra har halva cykelverkstan med sig. Det kan vara lite tungt att släpa på en massa prylar, men när nåt går sönder så kan det verkligen vara bra att ha grejer och kunskap för att få ordning på cykeln igen.

På kvällens MTB-träning var vi 9 stycken som snurrade runt på stigarna på Genesmon och det var riktigt kul. Det tog dock bara några minuter innan vi fick stanna eftersom Jannes kedja hade gått av.

Janne tillhör den första kategorin som inte har hela verktygslådan med sig, men jag brukar iaf ha med mig ett par saker som kom till nytta nu och det tycker jag alla ska ha för de är inte så tunga att släpa på:

1. En kedjebrytare som man kan ta bort de skadade länkarna med.

2. Ett par kedjelås som man kan skarva ihop kedjan med. Se till att kedjelåset passar till din kedja.

3. En liten stump kedja som man kan skarva in på kedjan ifall flera länkar är skadade. Brukar bli en bit över när man byter kedja.

Jag har släpat på dessa i många mil så det var bara kul att de äntligen kom till användning. Idag behövde vi bara kedjebrytaren och ett kedjelås för att fixa Jannes cykel och han kunde sen fortsätta problemfritt och vi övriga fick slita för att försöka hänga med honom i backarna.

Börjar verkligen kännas kul med MTB nu så det är ju tur att man faktiskt inte behöver välja mellan att cykla på landsvägen eller i skogen, det går ju utmärkt att göra bägge delar.

MTB my way

Ta av det tunga bakhjulet. På med ett lätt i kolfiber och titan. Dra på en 11-28 och vipps så den ser ut som en MTB kasett!.  Besegra berget = Varvsberget X 4

Parkera inte i backen 🙂

Chain catcher

SMACK-tempot. Tävlingpremiär i Veterancupen. Soligt och fint väder 15+ och många cyklister till start. 3 mil Tempo tävling stod på agendan, det längsta jag kört med tempohojen tidigare är dryga 2 mil. La kedjan på insidan i en uppförsbacke 3km före mål när jag prexis påbörjade taktiken nu ger jag allt på den resan som är kvar. Såg nog ut som ett fyllo då jag klev av cykeln för att lägga på kedjan igen, vinglig av guds nåde. Den obotlige växelklåparen får köpa sig en chain catcher. Giftigt med en T-korsning mitt i ett Tempolopp. 2 pers passade på att köra in i skogen där och använda hjälmen. Vi var förvarnade om den korsningen så jag tog det lugnt där. Det var iallafall väldigt roligt att köra och det är huvudsaken 🙂

 

Hasse in action.

 

Att lära gamla hundar sitta…

Ni som känner mig genom Funbeat vet kanske att jag startat en mycket trevande karriär som MTB-nybörjare.  Jag skulle kunna surra i oändlighet om mina upplevelser rent cyklingsmässigt av dessa tre pass, men jag är idag mest intresserad av att delge vilka krafter som boxas inuti skallen medans jag studsar runt mellan stubbarna.

Vi kan räkna bort det första passet, för det kördes på grusväg och innebar inte några större mentala påfrestningar. Under de två senaste passen har dock ett mönster upprepat sig. Det börjar med att jag: 1) Åker in på en stig. 2). Vinglar ut på sidan av stigen. 3). Skriker, och 4). tippar omkull. Någonstans i detta skeende finns en kritisk punkt: När jag fegar ur. För det är då jag kör på tok.

Det som händer när jag inser att jag just varit en mes som gett upp för tidigt är att mycket märkliga tankar dyker upp. Jag känner hur jag trycker ner ögonbrynen mot botten av ansiktet, knyter händerna alldeles för hårt, och sedan kommer tankarna: (Detta är inte klokt): ”Kärringar ska vara inomhus och hålla på med handarbete.” ”Cyklar ska INTE vara i skogen. Cyklar har INGENTING i skogen att göra!” ” Jennie, inse att du inte ska hålla på med saker du inte behärskar!” ”Du är för gammal och för feg för den här sporten”. Följden av dessa tankar och min av frustration stela kropp blir att jag ramlar. Och ramlar. Och ramlar. Tills jag ramlar så dråpligt att jag börjar gapskratta istället.

Och då går det över!!

När jag kom cyklandes på stigen mot Munkudden för snart en vecka sedan fladdrade  jag plötsligt ut bredvid stigen, vinglade ut i djupsanden, satte mig med en smäll på stången och tippade omkull. Det går ju inte att sluta skratta en sådan gång!!! En kvart före detta hade jag landat raklång på ryggen (hur nu det gick till), skrattat mig fördärvad för att sedan upptäcka en mycket undrande person på en brygga ett stenkast ifrån. Efter ett sådant fall med åtföljande skrattsalva är jag äntligen mogen för att tänka: ”Äh – skitsamma!!”

Känslan av att skaka av sig det fega är ljuvlig. Den går inte att beskriva. Det blir så otroligt mycket roligare. Först tänker jag att jag klarar inte den där stenen. Jag kanske tar en lättare väg. Sedan åker jag tillbaka och då klarar jag det. Och blir lite starkare, lite modigare för varje avklarat hinder. Det spelar ingen roll om jag fastnar på hälften över stocken så att drevet går som en sågklinga in i träet. Jag har försökt, och därmed övervunnit det största hindret – rädslan och tvekan. Det finns mycket kvar att jobba på, och jag är fortfarande för feg, men det blir bättre. Och är det inte det som driver oss? Viljan av att komma framåt, känslan av att det kanske finns lite mer att hämta?

Från att ha varit MYCKET tveksam till att cykla på stigar vill jag nu bara ut, ut, ut hela tiden, ut i skogen med cykeln. Det är fantastiskt roligt. Livet leker. Jag blir tuffare och starkare för varje gång, och framför allt,  jag skrattar och flyger och lever och njuter. För mig handlar MTB inte bara om teknik har jag märkt utan minst lika mycket om tankar och känslor. Här och nu, jo, nog är det mindfullness att cykla i skogen alltid. Och jag SKA lära den här gamla hunden att sitta!!

Vi ses i skogen!

 

 

 

Kalvar på vårbete

Fantastisk kul att komma ut i skogen igen med mountainbiken och det torraste området är nog kring Genesmon just nu i dessa trakter. Vi var tyvärr inte så många som förstod att detta är ett perfekt väder för att köra hårt i skogen. Därför var det bara jag, mr 400watt Peter och Rickard som dök upp. Mycket oväntat men välkommet så kom även Staffan, men han var bara utrustad med kamera så han förevigade CK Örnens vackraste cyklister innan vi drog iväg.

Stigarna närmast bostadsområdet är mycket torra och fina men vi drog iväg mot Norrvåge och hittade några fina surhål på vägen. Vägar gillade vi inte så vi tog allttid första bästa stig. Detta var så kul att man inte märkte att det ju var jobbigt. Ibland stod det 175 på pulsmätaren, varför då?? Till slut möttes vi av en massivt snötäcke på stigen (skoterspår) som inte tycktes ta slut och vände – eller Rickard och Peter gjorde det. Jag ”genade” mot vägen som var drygt 300m bort genom snårskogen. Det var ett berg och två vattenfyllda diken på vägen men nu är jag ju ”multisportare” så jag såg ju äran i att komma först och möta upp de andra pajasarna. Kämpade och halkade mig förbi alla hinder och kom ned på vägen samt spurtade till mötesplatsen – kom låångt före. ”Gillade du inte stigen” kontrade Peter.

Vi avslutade passet med lite hård back- och teknikkörning närmast bostadområdet. Vi hittade en riktigt fin stig som knappt Peter klarade mer än en gång. Den blir en sporre att klara utan fotisättning kommande träningar.

Jag märkte inte att det regnade förrän jag var vid bilen, man håller värmen i skogen!

Vi ses näst torsdag och då hoppas vi på fler ”hårdingar”. Jag tänkte mig ca en timme för juniorer och två för övriga så ni ev. föräldrar som skjutsar har koll (Har ju hört att vi har flera unga intresserade åkare och Ni är varmt välkomna- samma tid och plats nästa torsdag) //Jan Erik

Cykelklubben för alla cyklister i Örnsköldsvik