Har varit dåligt med bloggandet från min sida här på sistone mest för att jag helt enkelt inte har cyklat så mycket. Inför den här säsongen siktade jag högt med min träning och det och jag ville satsa på att köra ännu fler lopp och tävlingar. Landsvägsloppet Tour of Jamtland från Trondheim till Åre i augusti skulle bli min stora utmaning men tyvärr så blir det inte alltid som man tänkt. Motivationen till att träna försvann någonstans på vägen och mina mål blev bara en börda att släpa på. Nu på höstkanten har jag kommit igång litegrann åtminstone men nu börjar ju tyvärr cykelsäsongen verkligen lida mot sitt slut.

Igår provade jag dock på att köra lite DownHill i Höga Kusten BikePark på Varvsberget vilket är någorlunda nytt för mig även om jag brukar smyga in lite DH-sträckor när jag kör mina XC-pass på Varvsberget. Det var rätt många cyklister på plats, ett helt gäng från Umeå och några så långväga som Luleå och Skellefteå. Tyvärr var vi inte så många Ö-viksbor. Det känns ju inte riktigt ”rätt” för mig att åka lift upp och sedan bara cykla utför och min XC-cykel utan bakdämpning är långt ifrån lämplig för den här uppgiften men det var riktigt kul ändå. Det hade anordnats med tidtagning på spåret som kallas ”skottkärran” så jag körde nog den 5-6 gånger under eftermiddagen. Redan under första åket insåg jag att målsättningen för dagen fick lov att bli att bar ta sig ner hela vägen utan att behöva kliva av cykeln. Efter ett par åk så klarade jag faktiskt det också. När det var dags för tidtagning så växer ju hornen ut lite extra som vanligt men jag var klok nog för att inse att jag med helt fel utrustning inte skulle imponera på någon med mina tider hur mycket jag än satsade så jag lyckades ta det ganska lugnt och sansat ändå. Jag är nöjd med att jag kom ner på under fyra minuter och att både jag och cykeln var välbehållna även om de som var snabbast körde på under två minuter.

Jag passade även på att ta lite bilder på de som körde snabbare än mig, alla andra alltså.